Med tanke på vår extrema otur på Koh Chang så uteblir den i rangordningen då vi inte tycker att vi kan ge den ön rättvisa (men anser  ändå att ön har stor potential).

1. Mae phim.

Här startades vår resa och här hade vi det bästa boendet och det bästa vädret! Allt var nytt och spännande.  Axel och Harry lärde sig simma! Fick ett fantastiskt bemötande av alla i byn. Att få ha puttrat runt på moppe här i 5 veckor var underbart.

2. Huay Yang.

Ett ställe vi inte alls hade tänkt att åka till om det inte vore för vår hyresvärdinna,  Maria  (Mae phim) som erbjöd oss att hyra hennes lägenhet där. Såå vackert med alla palmer, såå mysigt, såå billigt!!!! Kommer definitivt att återvända hit.

3. Bangkok.

Puls, shopping sevärdheter och gatuliv!!!!

4. Koh Lanta.

( tror egentligen att denna plats borde vara koh changs men den får stå utanför rangordningen). Ett typiskt charterresmål. försäljare på stranden, kopior i varje gathörn. Barnvänliga stränder och mycket kompisar till barnen. Vill man kunna köpa svenskt godis från karamellkungen och säga hej och tjena till de flesta, så go for it!!!

5. Koh Samet.

Liten charterö. Mycket mysig framförallt kvällstid med mycket kulörta lyktor och trekantskuddar vid strandkanten. Dock inte så barnvänlig… Svårt att dra barnvagn längs stranden och vägarna är nästintill obefintliga och man bör nog ta på sig njurbälte för en taxifärd på ön.

6. Hua Hin.

En liten storstad i Thailand med många svenskar. Här fann vi inga mysiga stränder eller något genuint Thailand. Nattmarknaden var bra och om man är svälltfödd på västerländsk mat och kultur passar nog Hua Hin perfekt. Vi trivdes aldrig här och är glada att det bara blev en vecka på Baan Jennie.

Detta är vår resa och vad vi har känt inför våra resmål!

Summa summarum!!!

Vi är sååå nöjda med vår resa!

Att vi gjorde det… Vi har vart tillsammans och det har vart inensivt och inte så gulligt och charmigt alla gånger…. Jag lovar, våran verklighet har inte vart ”rosaskimrande lyckliga familjen”, konflikter & trots försvinner inte bara för att man lämnar Sverige. Men att få upplevt detta äventyr i ett underbart land i 3 månader är oförglömligt.

Det som har förgyllt vår resa lite extra är människorna i Thailand, dess kultur & vänlighet gör det så mycket enklare & bättre för en barnfamilj.

Maria Frank vår bästa hyresvärdinna har servat oss med den bästa informationen & boende.

Alla ny bekantskaper med svenska familjer som vi har träffat & umgåtts med, tack och bock för allt vi ses säkert snart i svealand istället.

Alla som har möjlighet rekommenderar jag /vi att göra denna resa!

Ett minne för livet…

Tack alla ni som troget följt oss…

Vem vet om vi kan hålla oss borta från bloggandet.

Det blev en biltur på lite drygt en timme. Väl framme så steg vi in på Safari World som kändes gigantiskt och vi hade till en början aningens svårt att orientera oss.

I det paket vi hade köpt så ingick en buffélunch och det var det som vi skulle starta med då klockan var ca 12 när vi var framme och buffén skulle vara över klockan 13. På våra biljetter stod det att vi skulle äta vid bord 136. Att hitta dit var inte det lättaste. Det var 2 gigantiska hus med 3 matsalar i vardera hus. Det var så stort, så stort…. Det vi har med på fotot är ca 1/3 del av en av matsalarna. Maten var ingen hit men det var verkligen en upplevelse att vara i detta hav av thailändare med rosa och gula tröjor.

Vi har länge tänkt på att de ofta kommer stora grupper av thailändare i samma färg på tröjorna. Vi har tänkt att de jobbar på samma företag eller nåt… Men när vi kom till Bangkok på kungens födelsdag och såg horder av människor med rosa tröjor så förstod vi att det måste ha nåt med kungen att göra. Efter lite efterforskningar så fick vi reda på att rosa och gult är kungens färger som man bära vissa dagar för att hedra kungen, eller när man nu känner för det.

Efter lunchen åkte vi båt i en vattenbana, har för mig det hette marine park.  Där det dök upp konstgjorda djur och människor som lät… De plastgjutna djuren var inte så verklighetstrogna men barnen uppskattade varje sekund och ville åka en gång till.

Sen blev det delfinshow… det uppsakattade bröderna bus trots att decibelnivån förmodligen inte skulle vart godkänd i Sverige.

Nästa show var: Spy show… en James Bond inspirerad show. Även den med mycket hög decibelnivå. James Bond låtarna dunkade ur högtalarna och sen avlöste explosionerna, slagsmålen varandra.  Flertal gånger körde de ut med Jetski i värsta farten och sladdade så de första 10 raderna blev dyngsura… Kanske borde vart 15 års gräns på denna show… Harry såg livrädd ut och kramade sin mjukisgroda som vi tidigare vunnit på att skjuta bollar i basketkorg och sa: ”jag gillar bara delfinshower”. Stackars barn, vad har vi utsatt honom för.

Tror vi var de enda turisterna där, så barnen fick mycket uppmärksamhet. Undrar i hur många fotoalbum som bröderna bus kommer att hamna i!

Efter lite glass så ringde vi vår taxicaufför som väntade på parkeringen, så åkte vi tillsammans med honom in i Safari Park. Där kollade vi på giraffer, noshörningar, tigrar, lejon, roliga fåglar med nån slags påse under näbben. Runt om i parken satt det djurskötare i jeepar med fönstrena nedvevade och slangbellor i handen.

Vårt betyg på Safrai world blir inte skyhögt. Kanske en 4 av 10 möjliga.

Vår färd började nu mot flygplatsen. Vi hade vart lite smånojiga att vi inte skulle komma hem som planerat då Finnair som vi flög med strejkade. Vi hade trippelkollat och även bett min pappa kolla hemifrån Sverige att allt såg ut som det skulle. Vi hade tur…. Våra plan gick som planerat.

Barnen var speedade på flygplatsen och sprang omkring och jagades med en annan kille de träffade där. Vi lät dom hållas med tanken att det är bra för dom att springa av sig för då sover de nog bättre.

Mycket riktigt vi hann knappt stiga ombord på planet förrän alla sov. Martin och jag slumrade till under flygresan men man kan väl inte påstå att det blev nån djupsömn direkt.

Väl framme i Helsingfors fick vi reda på att vi var tvungna att hämta vårt bagage för att sen checka in igen. Suck!!! Men hellre det än att planet till Sverige var inställt. Ner till rullbanden och det märktes att det var strejk och inte alltför många ville lasta ut nåt bagage. Vi väntade lääänge. Barnen var inte så charmiga under väntetiden. Framförallt inte Harry och Valter. Men, men allt går…

En fördel med Helsingfors flygplats är att de har små lekhörnor lite här och var. De underlättar när man har 3 små med myror i brallan!

Hade ett uppdrag på flygplatsen och de var att hitta strumpor till killarna. Trodde inte att det skulle vara nåt problem i ett nordiskt land. Men jag gick nog runt på varenda liten shop på flygplatsen och frågade efter childrenssocks men det visade sig inte vara det lättaste. Jag hittade vantar och mössor men inga strumpor. Till slut hittade jag det på Marrimekko butiken. Så kidsen fick varsina par finstrumpor för 6.90 euro paret. Finstrumporna fick de ha i sina flipflops.  Vi fick pressa in tårna i flippisirna med strumporna på!

Planet var försenat från Helsingfors till Sverige i ca 1 timme. Vårt finnair plan gick inte så vi fick flyga ett lite propellerplan med 48 sittplatser hem.

Väl i Stockholm så blev det kanelbullar innan vi steg in taxin som körde oss mot Nacka.

Trodde att det skulle bli högljudda protester när vi skulle spänna fast alla i bilbarnstolar men icke ett knyst.

Killarna njöt i fulla drag av att komma in i deras gemensamma rum och kolla in alla leksaker. Det var så välstädat och fint när vi klev in genom dörren men det dröjde inte många minuter innan det såg ut som ett smärre kaos.

Min kära far kom på besök under eftermiddagen.

Barnen var dock inte i sitt esse men jag skyller på jetlagen.

Vi har haft vår bil stående i hos mamma  och pappa under tiden vi har vart borta och vinterdäcken är ditsatta och bilen är servad. Man tackar!!!

Vi är alla ganska trötta och möra men tycker att det är ganska mysigt att var hemma!!!

Nu börjar bloggandet lida mot sitt slut. Har lite separationsångest. Ett inlägg till kommer det att bli, då vi kommer att rangordna våra resmål!

I går vaknade vi vid 03 och lyckades inte somna om. Våra grannar har nog blivit varse vår hemkomst!

9 på morgonen var vi lunchungriga och åt korv och makaroner. Dagen kändes lång och seg. Hade helst velat gå i pyjamas och raggsockor hela dagen, tagit ett varmt bad och lagt mig på soffan med ett gäng tidningar… Så hade dagen sett ut om jag själv fått bestämma.

Barnen ville gärna ut i snön och när vi fått fram och fått på alla vinterkläder så gav vi oss ut för att åka pulka. Kul tyckte killarna… De tyckte också att det var roligt att det kom rök ur munnen när de andades.

Besök på dagis hanns också med. Det var många kära återseenden… De dröjde inte många minuter innan det lektes som aldrig förr!

Möra, är bara förnamnet på hur vi kände oss under eftermiddagen. Bröderna Bus somnade och efter nån timme startade vi operation väckning!

Det gick väl så där. 3 säckar potatis som väcktes, ruskades varsamt om utan resultat. När vi försökt i ca 5 min och barnen fortfarande sov så ställde vi Axel och Harry upp på golvet nedanför sängen. De stod upp medans huvudena föll ner på sängen och de sov som stockar. Efter ytterligare några tappra försök så tog vi till det sista tricket… vi skrek: vill ni ha godis???? 4 sömndruckna ögon tittar upp på oss och säger: nej, vill sova! Då är man bra trött om man som 3 och 5 år svarar nej till godis erbjudande.

Vi drog upp dom och försökte få i dom lite mat sen dröjde det inte länge förrän hela gänget sov igen. Martin och jag kom inte långt därefter, vi somnade runt 8.

I morse sov vi ända till o430. Aningens bättre känns det i kroppen idag.

Axel och Harry har vart på dagis. Tänkte att de måste få en chans att vara med att öva på luciasånger innan måndag. Vi har plockat här hemma, Känns oändligt…. Vi har både packningen plus att mycket är nerpackat i lådor då vi har haft lägenheten uthyrd när vi har vart borta.

Tog en lov på Forum och där var det sig likt. Axel och Harry vill vara pepparkaksgubbar på lucia så vi letade efter såna dräkter. Det var dessvärre ganska urplockat och om det fanns så saknandes det i deras storlek. Hoppas jag hittar i helgen.

Grabbarna hade haft så kul på dagis. Axel hade vart ute nästan hela dagen med sina vänner Linus och Zacharia och byggt i snön. Harry däremot tyckte det var för kallt ute så hann valde att vara inne med sin vän Adam och de hade ”jagats” mest hela dagen.

Fröknarna/förskolelärarna sa, att det var som att de aldrig vart borta!

Under kvällen har vi alla tagit varma bad i badkaret. Så skönt! Sen var det som om luften helt gick ur oss. Efter kvällens spaghetti och köttfärssås middag så däckade vi alla i soffan.

Barnen har nu burits till sängen och nu intar även jag sängläge.

Imorgon är min plan att försöka knyta ihop säcken och skriva om sista dygnet i Bangkok och hemresan.

Hade tänkt att skriva ett längre inlägg för att ”knyta ihop säcken” men tröttheten har slagit in och mina ögon är helt ”grusfyllda”. Barnen har däckat, Valter redan kl 17. Försökte väcka honom men han var som en säck potatis och lyckades inte hålla sina små blå öppna. Så jag undrar vilken tid han kommer väcka sina föräldrar.

Sitter i pysse och raggsockor och huttrar, har tryckt i oss en massa smågodis… Det smakade bra. Nu intar vi ryggläge och hoppas på att bröderna bus är barmhärtiga mot sina föräldrar under natten.

”Säcken kommer att knytas ihop” under de närmsta dagarna!!!

God natt!

Åkte sen tillbaka mot Soi Rambuttri för att strosa omkring och vi gick ner till Kao san road. Jag är ju lite less på mitt jobb så jag funderade på om jag skulle köpa mig en läkarlegitimation eller kanske journalist eller varför inte pilot…. Men jag tog mitt förnuft till fånga och bestämde mig för att gå tillbaka som syrra på Bup.

När vi gick där längs Kao san road, vilka stötte vi på, om inte Frida och Tommy med barn. Nog för att vi visste att de skulle komma till Bangkok i dag…. men att vi skulle stöta på varandra bara så där…. Otroligt!

Harry och jag jag passade på att klippa oss, båda 2 för 300 baht, som hittad!

Vilka stötte vi på här ute på Soi Rambuttri om inte, Ulrika, Robert, Kalle och Molly som för övrigt drar viare till Hong kong i morgon. Helt plötsligt känns Bangkok litet… tror vi har hälsat på fler folk här än när vi går på forum!

Imorgon åker vi till Safari World för att spendera en hel dag där för att sen åka vidare till flygplatsen. Vi hoppas  att vårat plan kommer att gå som planerat då Finnair strejkar just nu. (det kanske inte är sista natten i bangkok…)

Önskar kungen en fortsatt trevlig födelsedag, hipp hipp..

I dag är det kungens födelsedag och det är nog stort här i thailand! Vi får se vad vi märker av firandet i Bangkok.

Bolaget där vi hade hyrt minibussen till vår old town utflykt har hört av sig till vår resort och berättat att vår telefon är där. Så nu är en i personalen här på väg dit och ska hämta den medans vi käkar. Så nu kära vänner som är i Bangkok samtidigt som oss nu kan vi höras på thainumret.

Tur att det var sånt vackert akvarium vi sted ner i när vi väl var framme på ön! Vi såg nog alla i Nemo filmen. Många Dorisar, Nemo himself, anemoner, Rut, Stella. Vi såg sjögurkor som vi plockade upp och höll i. Vi såg även en stor barracuda!

Både Axel och jag tyckte att det var riktigt häftigt. Axel var faschinerad över att fiskarna kom så nära honom. Vi snorklade nån timme sen gick vi i land på Koh Rok. Väldigt fin strand med vitmjölig sand och kristallklart vatten. Maten smakade mycket bra, Axel var hungrig som en varg efter att ha kräkts upp frukosten och sen snorklat ett bra tag.

På Koh rok vimlade det av eremitkräftor eller krabbor vet inte riktigt vad det är. Vissa var riktigt stora. Nåt annat stort vi mötte var Varaner lika stora som Axel om inte större. Det var en maffig upplevelse. Axel tyckte de såg ut som dinosaurier.

Efter lunch och en stunds strandhäng så åkte vi ut och snorklade en stund till. Är glad att Axel uppskattade turen så mycket i och med att det var en kämpig dit och hemfärd i regn och kraftig sjögång. Vi huttrade alla som satt på båten och de flesta hade en plastpåse framför sig. Axel önskade sig varm choklad när vi kom tillbaka. Känner mig fortfarande en aning svajig….

Kvällen spenderades i Saladan där vi åt middag. Sen shoppade vi lite smått och gott!

Nu är det packning som gäller för i morgon bär det av mot Bangkok!!

Axel har tappat sin första tand.Efter mycket vridande och ryckande  föll tanden av. En överlycklig Axel har idag stolt gått & visat upp sin tand & glugg för hela personalstyrkan på Kaw kwang resort.I natt får vi se om tandfén kommer till Thailand & lämnar en peng, undrar om det blir kronor eller Bath?

En annan sak som har fallit bort är vår thai telefon, den sumpade vi på utflykten  igår.

Vi har Jennys mobil på om ni skulle behöva ha tag på oss, mobilnumret finns på Jennys facebook sida.

Nu gör vi en tidig kväll, godnatt snart kommer tandfén till Thailand.

Vi åkte med en annan svensk barnamilj. Anna, Kjell, Mira och Hugo. Vi hade hyrt en minibuss med chaufför. Tyvärr var chauffören från Phuket och hade för några dagar sen kommit hit till Lanta så han var väl inte den bästa för rundtur här på ön. Vägarna var som berg och dalbanevägar och barnen skrek och gnällde i kapp för att de mådde så illa. Hugo kräktes och de andra satt vi med  plastpåsar till. Så även om vi hade haft världens bästa sightseeingchaufför så hade vi nog inte vart så fokuserade.

Vi hade tänkt att åka till Gypsy village men vi bestämde oss för att det räckte med Old town. Där var det mysigt. Gamla trähus som stod över vattnet på träpålar. Inte så mycket turister,  lugn och skön stämning. Fick lite mae phim känsla, och det är ju aldrig fel!

Fanns fina saker att handla. Finare kläder än inne i Saladan och till bättre pris. Köpte en klänning, en kjol och ett linne. Hade kunnat handlat mycket mer men vi vill spara lite pengar till Bangkok. Det fanns också fina hantverk att köpa där.

Bortsett från barnens illamående i bilen så var det en mysig utflykt.

Våra grannar här på resorten (de som Axel och Harry har lekt med) har flyttat idag. De har 2 veckor kvar och har kollat väderprognosen och på lanta och den dyster ut.  Där det enligt dom såg bäst ut var vid Hua Hin. Då berättade vi om Huay Yang och att vi tyckt så mycket om det och vi rekommenderade dom att åka dit. Ringde Maria för att höra om hon hade nåt ledigt men de hade hon inte. Så nu har de hyrt ett hus på Orchid 2. Det är där våra vänner bor. Ulrika, Robert med deras barn och Frida, Tommy med deras barn. Så vi sa till våra ”grannar” att hälsa dom så gott. Både Martin och jag är rejält avundsjuka! Vi har haft det bra här på  koh lanta men med facit i handen så skulle vi ha stannat kvar i Huay yang.

Tänk, om en vecka är vi hemma. Känslorna är blandade… men vi börjar ställa in oss på faktumet att det faktiskt är så. Det märks också i bloggandet, det går på halvfart och skrivandet känns inte lika kreativt och lustfyllt längre. Så snart är det dags även för ett farväl till bloggen… och det är också ett visst mått av vemod i det. Men än är det inte slut varken på resan eller bloggandet.